vita mössor.

lillebrullan har tagit studenten. nu väntar livet. jag avundas inte honom. min existentiella kris sen jag blev utsparkad från skolans trygga famn har inte varit det lättaste.

skolan är som sockervadd. hur kan man inte sakna det?

dagen i ära hade jag stått för efterrätten;

eller efterätterna borde jag kanske säga? :)